familjenkenneastrom.blogg.se

Ett par hundra meter från vårt hus ligger Höganäs Sportcenter. Det innefattar precis som det låter en hel del arenor men även en simhall. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men klart är att den verkligen var över förväntan när vi nu äntligen provade den idag! Det blev en härlig familjeaktivitet och Alma var överlycklig! 😄 Jag är så stolt över vår lilla tjej som är så orädd och glad för vatten trots att hon missat både det "klassiska" babysimmet och många simhallsbesök pga min sjukdom. Fantastiska Alma! 😍

"Mer koja!"

Om det var någon som undrade vad vi har för oss alltså... 😉

Har lördagsmyset inneburit att Alma somnade i bilen, sen bar vi in henne och hon och jag tog en timmes lur på soffan medan Daniel såg Liverpool dominera.
Middagen blev sen uppiffade rester - ändå goda - och nu befinner sig hela familjen i badrummet och njuter av lite kafferep i badbaljan. Kan inte låta bli att drömma mig bort till när vi snart kan bada tillsammans... 😊

Undrar vad resten av lördagsmyset ska innebära...?

Tankade med positiv energi efter en mysig kväll med fina vänner igår siktade vi högt idag. Bauhaus hade "nyöppning" och lockade med bra rabatt. Finns ju en hel del där som vi behöver... Sagt och gjort, vi åkte dit och gjorde en hel del "fynd". Ett par blandare, en dusch, handdukstork och span på bra klinkers och kakel, således blir det en tur dit imorgon igen... För Daniel! 😃

Efter Bauhaus styrde vi pärlan mot Helsingborgs Fältrittklubb. Ett riktigt toppenställe tyckte Alma! Hästar som poppar och hästar man kan klappa. Det var inte direkt så att man kunde sitta i lugn och ro på läktaren och kolla men det var ändå en mysig eftermiddag.

Hoppas ni alla har en skön lördag, nu ska vi hem och ha lördagsmys, whatever that is! 😊

KRAM PÅ ER!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/3896162/images/2012/pic_506700b3ddf2b313b60040c3.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/3896162/images/2012/pic_506700b89606ee41a94607f8.jpg" class="image">

Jag vet, vi bakar en kladdkaka!

Lite idrottslärargener finns det nog i den här tjejen också!
Snart är hon bättre på gymnastik än sin mamma! 😊

Det och mycket annat av livet har jag och Lina avhandlat idag. Åh vad mysigt det var. Bland annat kom vi fram till att om man inte har någon egen bebis att gosa med så får man ju låna någon annans.
Om man gillar att gosa alltså.
Det gör jag.
Och tack och lov gillade Malte att gosa med mig också.
Tack fina Lina och Malte för dagens njutning.
Nu ska jag njuta av min kloka, roliga och alldeles underbara dotter. ❤

I morse när jag och Alma borstade tänderna råkade jag i all hast ta Daniels tandborste. Jag hade redan börjat borsta när jag insåg mitt misstag och således fortsatte jag borsta. (Clara, jag är ledsen... ;-)) Då utspelar sig följande konversation:

Alma: "Pappas"
Jag: "Ja, mamma råkade ta pappas tandborste"
Alma: "Tukigt" (tokigt)

Sen skrattar hon åt mig. Och jag åt henne. Goa unge, hon har då stenkoll på det mesta.

Har ingen bild från idag men jag bjussar på en annan.

Hoppas ni får en fin dag.
Kram på er!

För snart kan den här lilla sötnosen bada i ett betydligt större badkar i ett nyrenoverat hus! I can't wait!

Men tills dess får man ju njuta över att hon hur glatt som helst accepterar att bada i bebisbalja!

När Alma fyllde 2 år fick hon sitt första pussel. Pedagogiska som vi är började vi med ett 21 bitars. Hm. Det har varit utmanande för oss alla, inkl farmor, mormor och morfar, men nu fixar lilla fröken det helt galant själv.
Således tyckte jag att det var dags för pussel nr 2. Funderade på om det skulle bli ett 50 bitars ;-) men fastnade för en ask med 4 st 12 bitars pippipussel. Vet dessutom från en säker källa att detta är ett mycket uppskattat pussel!

Alma var megastolt när hon gick från affären med sitt eget "pyssel" och vi hann inte mer än innanför dörren innan 2 av dem var lagda!

Alma är snuvig och hemma från förskolan idag. Pigg som piggelin är hon dock men jag kände att jag ville skona hennes fröknar och kompisar från den där näsan, inte minst med tanke på att pussas och kramas är det bästa hon vet... Idag får hon således pussas med mig istället!

Vi avklarade veckohandlingen först, skänkte en "peng till farmo" (farbrorn) som spelade så fint utanför ICA (Parisvibbar på den!) och sen begav vi oss till stoooora lekparken. Buskul!

Idag har det varit fokus på husrenoveringen. Vi startade dagen hos Svenska Kakel för att försöka spika våra kakel och klinkersval. Phu, det var inte bara Almas klättrande på kakelpaketen som gjorde mig svettig... Sedan styrde vi pärlan mot IKEA. Det visade sig att resten av Helsingborg också var där men vi lyckades komma därifrån med våra överskåp (målet), inspiration till matbord och med livet i behåll.

Väl i huset började Daniel montera lite köksskåp och när Alma sovit färdigt hjälpte hon gladeligen sin pappa, så duktig hon var med hammaren! Finns IKEA-gener eller?!

Jag och Alma åkte sen och hämtade farmor för att hon skulle få sig en titt på sitt gamla hem. Hon har inte varit där sen 1 juli och det har ju hänt en del trots allt... Jag var ärligt talat lite svettig hur hon skulle ta förändringen men efter att hon utbrustit "ni kommer att ha det finaste huset i Höganäs" så kände jag mig lite lugnare 😊.

Är ni nyfikna? Här kommer lite bilder då!

Hej på er!
Mamma har visst startat upp bloggen och vad jag förstår skriver hon en hel del om mig...! Jag hoppas verkligen att hon håller sig till sanningen, något annat vore ju inte bra för min image!

Nu har jag fått tag på mammas telefon (löjligt enkelt!) och tänkte ta tillfälle i akt att berätta hur man kan få till en kul fredagseftermiddag!

1. Låt inga spännande saker passera bara för att mamma verkar tycka att vi har bråttom hem från förskolan. Avrinningsgaller till exempel. Väldigt intressant.
2. Se möjligheter istället för hinder - gropar i grusvägen är inte fallgropar utan fantastiska möjligheter till att smutsa ner sig OCH ha superkul samtidigt.
3. Kossor. Ohmygod. Hur roligt är det inte att mata dem liksom?!
4. Underskatta inte värdet av en klassiker. Sandlådan. Riktigt kul. Att mamma ständigt frågar om vi ska gå in för att hon tycks frysa är bara att ignorera. Hon vet ju uppenbarligen inte hur man roar sig en fredagseftermiddag!

Nu vet ni! Feel free to copy the concept.
Här har ni lite bildinspiration.

Puss och kram, Alma

Mölle 01.32

"Pappaaaa (sagt med mycket glädje).
Mamma.
Sammans."

Så kröp hon ner mellan oss i vår säng och jag överväldigades (som vanligt) av kärlek. Pappa, mamma och Alma tillsammans, det är klart att det ska vara så!
Daniel har varit ett par dagar i Polen och Almas glädje över att se honom i sängen när hon kom krypande var ju väldigt tydlig. Jag förstår henne, vi hör ju ihop och det är uppenbart att en bit saknas i vårt pussel när någon är borta. Tänk vilken underbar familj jag har ❤.

Jag bjuder er på en inte helt ny bild, men det är bara för att ni ska få se hur söt hon är när hon sover. Också.

Ha en fin dag allesammans!

Vilken härlig dag!
Morgongos med Alma i sängen.
Påklädning med höga skratt och bus.
Avlämning av en glad tjej på dagis.
Uthämtning av en nyfixad bil.
Presentshopping på Väla.
Sushilunch med fina vännen.
En kaffe i en skön soffa i stan.
Känsla av att jag har tid över.

Tänk vad många saker som kan få en att må bra. Man får inte glömma det. Och definitivt inte att njuta av dem!

KRAM på er.

Idag vill Alma inte följa med hem.
Intressant. Och gott betyg till hennes fantastiska "fröknar"!

Har jag målat naglarna i bilen! En ordentlig utmaning helt klart men nu är både jag och naglarna redo för Stefan och Linns bröllop! Nu ska vi ha kul! 😍

Kram på er!

Men nu har familjen Kenne-Åström både villa och Volvo! Så det kan bli...!

Den nya pärlan är helt fantastisk och jag måste erkänna att det kändes liiiiite tungt att låta Daniel köra till jobbet i morse i den och själv hoppa in i gamla Scivan... Regeln verkar dock vara den att den som kör längst ska ha bilen så frågan är ju bara vilka turer jag ska ta mig på...? Lunch i Kalmar? Fika i Göteborg? Middag i Stockholm?

Visst är den fiiiin? :-)

Sitter just nu på sjukhuset i Helsingborg och får behandling. Sällan har jag väl gått till en behandling med så lätta steg! Jag och Daniel var ju som sagt i Lund hos min ordinarie läkare för genomgång av fredagens skiktröntgen och utvärdering av de senaste månadernas behandling. Oron och ångesten är ju ganska hög inför ett sånt här möte men efter positiva besked bli ju även lyckokänslorna skyhöga.

Tack och lov är det precis vad som hände idag! Min läkare kunde meddela att röntgenbilderna såg jättebra ut, inget nytt hade bildats och skelettet såg också stabilt ut. Min behandling har alltså önskvärd effekt!

Jag känner mig ju så ofantligt mycket bättre och piggare, och har ju inga symtom, men man vågar ju inte alltid lita på det, speciellt inte dagarna innan en utvärdering som denna. Nu är det så himla härligt att veta att känslan i min kropp överensstämmer med "verkligheten".

Så, nu rullar behandlingen på, som jag ändå tål förhållandevis bra, och vi gör en ny utvärdering om 3 månader. Det kan ju för en del kanske tyckas som en kort tid men för mig känns det som en mindre evighet. Att veta lite hur livet ska se ut 3 månader framöver är väldigt skönt ska ni veta! Och förutom x antal behandlingar så ska vi ju inom denna tid flytta in i huset, träffa många nära och kära och fira jul! Dessutom ska jag nu boka oss en resa till Paris - ååååh vad det ska bli underbart att komma dit igen!

Många kramar till er från en väldigt glad Anna

Oj vilken rivstart det blev på den här dagen då! Daniel lämnade Alma på förskolan och jag tog chansen att hoppa direkt från pyjamasen till träningskläderna! Det blev en härlig tur runt Krapperup och sen styrka och stretch med fin utsikt.
Inte dumt alls.

Mötte för övrigt 3 st 70+are med samma träningsredskap som jag idag! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...!? Äh, jag fnissar nog mest. Skulle tro att det är ganska bra odds på att min träningsform skulle bli stavgång?!? Ja ja, jag tränar i alla fall och blir både piggare och starkare. Och tjockare. Skitbra ju.

Ha en fin dag!

Temperaturen är inget som bekymrar lilla fröken. Vill man ha sin fina mössa på så vill man!

Så där ja. Nu är det dags. Nu kör vi igen. Bloggen får en nystart. Välkomna tillbaka in i vårt liv.

Hoppas ni haft det bra sen sist. Vi har så klart gått igenom en ganska omtumlande period, i och med vår flytt, men jag tycker ändå att sommaren har varit bra. Jag har faktiskt inte alls saknat Paris så mycket som jag trodde jag skulle göra även om jag nu den senaste veckan ganska många gånger slagits av känslan av att ”nu är semestern slut och nu är det dags att åka hem”. Vi har ju alltid varit i Sverige på sommaren men de tre senaste höstarna har vi ju varit i Paris… Men nu är det nya tider och det är ju det den här bloggen kommer att handla om!

Innan vi kör igång kommer här ett par inlägg som sammanfattar sommaren 2012.

KRAM PÅ ER!

Det var som sagt en hel del separationsångest i alla fall från min sida innan vi åkte. Beslutet att flytta till Sverige kändes helt rätt men samtidigt var det ju vissa delar av Parislivet som jag visste jag skulle sakna, inte minst vissa personer.

Praktiskt sett gick flytten jättebra även om det var en tuff vecka. Det var så klart massor att organisera och fixa, många avsked och ”sista gången saker” att utföra, jag startade en ny cellgiftsbehandling och det skulle även visa sig att jag hade rejält dåligt blodvärden och jobbade i en ordentlig uppförsbacke. Men svårigheter är ju till för att övervinnas och på torsdagen sade vi och våra möbler hej då till underbara 19 Av Mac mahon och för att på lördagen säga hej till Nymbergsväg 6. Vårt blivande garage är numera fyllt från golv till tak med hela vårt bohag! Som tur är hade jag märkt ut de saker vi skulle komma att behöva de närmaste månaderna så de kunde vi sen plocka med oss till torpet i Mölle som för närvarande är vår bostad.

Jag älskar mycket i Paris men Mölle har de bästa solnedgångarna - that's for sure!

Den 1 juli fick farmor en lägenhet på Vikhaga och således kunde renoveringen starta. Inledningsvis var det massor av jobb med att gå igenom alla saker och sortera vad som skulle bevaras, säljas, skänkas eller kastas men efter ett par veckor var huset mer eller mindre tomt. Då startade nästa fas. DEN STORA RIVNINGSFASEN. Oj oj oj vad Daniel, Rolf och pappa har jobbat i huset. Det har grävts till förbannelse (rent ut sagt), inte minst i källaren där man konstaterade att det behövde grävas ner 40 cm för att få golvvärme i vårt spa. Under våra år tillsammans har jag nog aldrig sett min älskling så smutsig som när han kom hem från en dag i huset…! Från kontorsarbetare i Paris till byggarbetare i Höganäs. Bara så där. Jag är imponerad, Daniel är jätteduktig, jobbar hårt och har koll på allt! Det gäller inte riktigt mig, men jag sköter ju en del andra saker…

Nu är det mesta av ”grundarbetet gjort”, el och rör är dragna, väggar rivna och alla fönster bytta. I veckan känns det som UPPBYGGNADSFASEN har tagit riktig fart. Rolf murar för fullt, byggare spikar tak och väggar och spacklar, vi försöker bestämma oss för vad vi vill ha (dörrar, golv, kakel, blandare, bänkskiva, belysning, hej och hå!) och nästa vecka kommer köket – spännande och kul! Vår byggherre sa för ett tag sen att vi skulle ha som mål att flytta in i månadsskiftet september/oktober, och det låter ju underbart, men när jag ser vårt fina hus som ser ut som en krigszon så är jag tveksam… Men kanske i oktober i alla fall och det är ju inte särskilt lång tid till dess!

Upptäckte jag visst hade lite dåligt med uppdaterade bilder - jag återkommer snarast med de senaste!

En av de bästa sakerna med att flytta hem till Sverige är ju så klart att vi nu är närmre våra nära och kära! Således har ju sommaren inneburit en hel del socialiserande och ”catching up” med dessa. Jättemysigt. Ibland har jag dock fått påminna mig (och Daniel) om att ”vi ju faktiskt bor här nu och ju hinner träffa alla så småningom”, men det är lite som med Parissaknaden, men har liksom inte riktigt förstått av vi faktiskt ska vara här nu utan man tror att vi bara är på sedvanlig ”sommarsemester”.

Här har ni några fångade ögonblick av alla dessa kära återseenden.

Tack för att ni finns!

När jag funderade på om jag skulle fortsätta blogga eller inte så var faktiskt detta ämne ett ämne som vägde ganska tungt för att jag skulle göra det. Jag vet, och känner, ju att ni är många som följer och stöttar mig i detta och att ni så klart vill veta hur det står till då och då. Jag berättar ju gärna men ibland när man träffas eller kan prata på telefon så önskar man bara att man kunde slippa allt sjukdomsprat. För hur mycket vi än försöker att ”leva som vanligt” så upptar ju detta en hel del av mitt/vårt liv, det är behandling, läkarbesök, div sjuksköterskebesök, psyologträffar, sjukgymnastträffar och träning mm mm. Då och då är det div scans och utvärderande röntgen och inte minst då slits man ju mellan hopp och förtvivlan. Ibland vill man bara skrika rakt ut och anställa någon som kunde ”ta hand om allt”, inklusive alla jobbiga tankar. Jaja det blev en liten utsvävning men dit jag ville komma var att det är ett ganska bara forum för mig att uppdatera många av er kring detta, och även lite terapi för mig, och sen kan vi ju ”prata om roligare saker”.

Så, hur är läget då? Bra. Men lite komplext bra. Jag mår för närvarande bättre än vad jag gjort på ett år. Äntligen har jag på allvar repat mig från förra höstens strålning och extrema viktnedgång. Nu har jag massor med energi (i jämförelse i alla fall) och börjar sakta men säkert lägga på mig hekton och växa i mina gamla kläder. Det är en underbar känsla att ”hitta tillbaka till mig själv”, både när det gäller livsstil, personlighet och utseende.

Överflyttningen till den svenska sjukvården har annars varit en riktig bergochdalbana. Toppennoteringarna är ett team som jag är ansluten till som ”ger avancerad sjukvård i hemmet”, dvs de kommer hit och tar blodprov, ger mig dropp om jag behöver, tränar med mig (sjukgymnasten), pratar med mig (psykolog och kurator) och det är verkligen toppen. Det går åt så himla mycket energi och tid annars till att planera och genomföra dessa saker. Min läkare i Lund verkar också vara väldigt bra. Än är han inte upp i Dr Langs klass, men det är nog tveksamt om någon kan uppnå den standarden… Men han verkar som sagt absolut bra nog och jag känner förtroende och trygghet. Jag får nu behandling i Helsingborg (2 veckor av 3) och det är skönt att slippa åka till Lund för 1,5 h dropp. Den riktiga bottennoteringen stod tyvärr en annan stand in-läkare i Lund för. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att hon lyckades applicera så mycket ångest och dödsrädsla i mig så att jag ärligt kan säga att jag inte mått så dåligt psykiskt under hela min sjukdomstid. Det var fruktansvärda saker hon sa till mig, helt i onödan, och flera av dem var dessutom osanningar. Det tog tid att repa sig från detta, och vissa ärr kommer nog för alltid att finnas kvar, men till stor hjälp var ”min” läkares positiva rapportering från min skiktröntgen som jag gjorde i juli. Den indikerade nämligen att cellgiftsbehandlingen jag för närvarande går på gör nytta och att det har skett förkalkning i skelettet, vilket tyder på att metastaserna inte är aktiva. Detta i kombination med att jag fått hjälp att få ordning på mitt blodvärde, kommit igång med mer fysisk aktivitet, är mer ute och andas friskare luft och så klart har världens mest underbara familj är anledningen till att jag faktiskt kan säga att jag mår bra.

I fredags gjorde jag en ny skiktröntgen, apropå bergochdalbana, och på onsdag ska jag träffa min läkare för utvärdering och prat om framtiden så således är det tuffa dagar nu framöver. Man får försöka trösta sig med att det alltid känns bättre efteråt för oavsett om resultaten är bra eller dåliga så VET man i alla fall och man kan gå vidare. Så klart hoppas hoppas hoppas jag ju att det ska vara fortsatt bra och att den här behandlingen kan fortgå – håll tummarna är ni snälla!

STOR KRAM!

Vår lilla älskling har ju fyllt 2 år och det kräver ju en egen liten programpunkt. Det blev 2 härliga firanden, på torsdagen med familjen Linderos och familjen Carlsson-Lantz och på söndagen med familjen Åström. Alma njöt av sina presenter, att få äta jordgubbar, smooties och cambozola (några av hennes absoluta favoriter!) och få leka och bada med sin familj och kompisar. Så här ser en lycklig 2 åring ut!

Tusen tack till underbar familj och fina vänner!

Till sist avslutar jag med lite härliga sommarbilder. Paris är ju som sagt underbart men Mölle och Höganäs är minsann inte så dumt det heller!

Mitt första inlägg.