familjenkenneastrom.blogg.se

... har man kanske rätt att se lite skeptisk ut, eller?
Vi tycker ju förstås att hon är det finaste som finns oavsett vilken min hon väljer.
Älskade Alma ❤.

fick jag och Daniel till gårdagens middag. Jag tror ni vet vem...? 😍 Det är roligt att hon så gärna vill vara med även om det inte alltid är det smidigaste... Men det får vi ta. Tillsammans är bäst. ❤

Ursäkta bloggtystnaden men jag har haft annat för mig. Lite blandat annat kan man säga. Vi börjar med det roliga.

I fredags åkte jag till Kalmar för att få vara med på en fantastisk "fruhippa" ( detta är det korrekta ordet när mön i fråga gått och gift sig i smyg och tror att hon kan komma undan med det! 😉). Fredagen blogginlägg från Älmhult var delvis för att förvirra en viss Fru Lejonkamp således. Förutom denna härliga hippa stod länge efterlängtad kvalitetstid med en viss Fröken Martinsson också på programmet. Alla förväntningar infriades med råge och jag kan inte annat än återigen konstatera att jag har de mest fantastiska vänner. Ni betyder så otroligt mycket för mig ❤.

Leendet jag hade på mina läppar när jag körde hem skulle dock ganska snart försvinna. Jag möttes hemma av en mycket uppskattad färdiglagad middag men också av en liten tjej som hade "ont magen" och bara ville sitta i knäet. Någon timme senare förstod vi varför när hon kaskadkräkte ner hela sig själv och halva vardagsrummet. Hello kräksjuka. Vad kul att du hittade till min dotter också. Du tycker inte att hon haft tillräckligt? Det tycker nämligen jag. Nu får det vara nog!

Måndagen fylldes således återigen med mycket gos, en ordentlig städinsats och x antal maskiner tvätt. Ja ja, vad är en bal på slottet...?

Här har ni en bild på vår slagna hjälte. En 3 h eftermiddagslur blev det idag. Lite sliten...

Det är underbart att se hur mycket de här kusinerna tycker om varandra. Sötisar. ❤

Det var vad jag fick hämta hem tidigare idag från dagis. Hon har haft några tuffa veckor nu med hosta, Paristur, 9 dagars feber och mer hosta, flytt till ett nytt hus och så en förkylning på det. Lilla älsklingen.
Inte konstigt att man bara vill mysa med mamma. Typiskt nog stundar inte den lugnaste helgen precis... Ja ja, vi får se hur det går. Daniel är i Älmhult i 2 dagar och jobbar så idag blir det i alla fall mamma-Alma-mys för hela slanten.

Är det mys i myshörnan som gäller. Mina älsklingar ❤.
Det finns inte finare.

Igår var farmor på besök för första gången sen renoveringen. Det måste varit rejält omtumlande för henne men hon verkade i alla fall klara det fint. Hon tyckte det var jättefint men hade lite synpunkter på inredningen 😊. Bland annat tyckte hon vi hade för få tavlor så dagen till ära hängde vi upp den stora tavlan vi "ärvt" av henne. Visst blev det fint?

Den uppmärksamme noterar en mycket söt tjej i soffan... Jajamensan, på 3 dagar på förskolan lyckades hon dra på sig en förkylning och är hemma och kurerar sig igen. Suck. Men nu ska vi i alla fall ta en skön promenad i det underbara vädret!

Hoppas ni har en fin måndag!

Förresten, nytt rekord på bloggen igår! 120 unika läsare! Det är tydligt vad ni gillar att läsa om... Vårt hus! 😊

Här har vi en härlig familjehelg tillsammans! Härlig är väl i och för sig en definitionsfråga när vi igår spenderade x antal timmar i möbelaffär och på IKEA, men när vi lyckades hitta ett matbord (vill ha hem det nuuuu!), en hylla, en hallbänk, en matta och massa andra bra saker så får man ju ändå se det som härligt. Men att sen vara här hemma och fixa och organisera och faktiskt även städa är så himla mysigt för att vi är tillsammans ❤.
Oj oj oj vad jag behövde det här.
Som rubriken antyder tänker jag nu bjuda er på vad vi åstadkommit på ovanvåningen så här långt...

äro 1. IKEA
2. Volvon att köra hem allt i.

Kommer vi någonsin till fasen där man "åker till IKEA för att kika lite, handla lite ljus och servetter och kanske äta något billigt" igen...? Just nu känns det som vi är en del inköp därifrån... 😊

innebär just idag att...
...vi kunde lämna en "frisk" Alma på förskolan.
...att vi kunde sortera det sista och grovstäda på nedanvåningen.
...att lillasyster är här och håller mig sällskap när Daniel är i Polen ett par dagar.
...att vi åt en mycket god lunch på Hamnkrogen.
...att pappa fixat skoställ till vår stora garderob så att jag fick organisera alla skor.
...att vi fick se Alma baka chokladbollar för första gången i sitt liv (betyg: inget vidare att bli kladdig om fingrarna men chokladbollarna var goda!).
...att bli bjuden på middag.
...att i lugn och ro kunna bada Alma, leka lite, rita lite och läsa flera böcker innan hon däckar vid 19.20 (att jämföra med gårdagens 21.00).
...att ta en dusch och sen placera sig i fåtöljen, med lite levande ljus och en kär iPhone 😊 och bara känna efter vilken fin dag man haft. Härligt. Mer sådana. Tack.

Hoppas ni alla också haft en fin dag.

utan feber för Alma idag! På åtta dagar! Vågar man ropa hej månntro... Tror faktiskt det... Det kändes redan igår kväll som vi var på väg att "få tillbaka" vår vanliga tjej, hon höll verkligen låda. 😍

Jag är ju så sjukt sugen på att packa upp och organisera och fixa men jag får ju snällt gilla läget och låta min dag fyllas av Pippi, Bamse, Emil och massa mys. Man kan ju faktiskt ha det värre, det inser jag ju också. Förhoppningsvis är Alma snart tillbaka på förskolan och då kör jag järnet igen! Tills jag har organiserat mer bjuder jag på en bild på ett superfint kök! 😊

KRAM på er!

En liten tjuvkik.
Blev ju inte färdig att fota dagens arbete förrän det var allt för mörkt men jag lovar bättre bilder snart. Idag har vi framför allt fixat med Almas rum och så har så klart Daniel skruvat kökshandtag. Vi har en helt galen mängd kökshandtag!
Förutom all uppackning och organisering så har vi ju även hunnit med att fira Fars Dag. Jag och Alma tycker att det är smått otroligt men så klart helt fantastiskt, att vi har de två bästa papporna i världen. Har inte vi tur så säg! Vi firade dem med en liten mysfika på eftermiddagen och en god fisksoppa på kvällen. Och så ett litet paket förstås.

Ha en skön söndagskväll hörreni, här blir det nog en ganska tidig kväll för undertecknad i alla fall...

... att ni är nyfikna! Inte minst ser jag det på statistiken... Men vi har FULLT UPP med uppackning, ingen tid att blogga! Och vad gör jag nu då, nej, detta är bara ett litet livstecken 😉.
Jag återkommer snart med bilder från vårt fina hem!

KRAM till er och tack för alla fina kommentarer och reaktioner på det jag skriver. Det betyder och hjälper mig jättemycket.

Vaknar med ett katastrofalt öga. Kämpa kämpa, snart verkar värktabletterna. Ringer vårdcentralen och Alma får läkartid. Daniel vabbar och tar henne dit, jag röjer morgonkaoset. En dusch i lugn och ro. Pustar. Åker till huset och kollar status. En del har hänt men så är också allt mycket skitigare och rörigare igen. Kommer vi kunna flytta in till helgen?!? Åker till Babyproffsen och handlar nya nappar till Alma. Febern har skördat en del, hon tuggar hysteriskt i feberfrossan. Ringer ögonkliniken och möts ständigt av "det är många som ringer nu, vänligen återkom senare". Suck. Klockan är nu 11.30 och jag får tack och lov ventilera lite hos min psykolog. Pust. 13.00 cellgiftsbehandling. 14.15 färdig men vrålhungrig, inte hunnit äta! Till Väla för att äta och göra ärenden. Fars Dag på söndag tydligen... Fixar även bredband till huset. Till Apoteket, ny medicin till ögat. Tillbaka till Höganäs, lämna glasögon jag haft på prov. Till sist kommer jag till Mölle vid halv 6 och få kramas med mina älsklingar, bästa på hela dagen... Nu ligger jag i soffan och är ganska matt i pälsen. Om det är någon som har lust att ta några sådana här dagar för mig så har jag en hög som behövs bli avklarade. Inte? Tänkte nog det. De är inga jag rekommenderar faktiskt. Phu. Måtte det bli lite lättare snart...

Vi är nu inne på den fjärde dagen med feber för lilla fröken. Framför allt nätterna är inget vidare. Dåååålig timing. Men så är det väl i och för sig alltid med sjukdomar. Vi får åka hem och kolla vad den svenska doktorn har att säga om det.
Croissanter smakar i alla fall gott när man inget annat vill ha. Det bor nog en liten parisiska i henne trots allt.

09.15.
Sitter på Metron.
Småler åt att jag på ett vis njuter av det. Jag gillar nämligen doften i Metron. Inte så att det luktar gott gott, parfymgott, men det luktar Parisgott. Det finns inget annat som luktar som Metron i Paris.

Snart åker jag förbi Eiffeltornet. Det kommer att vara en underbar syn, solen skiner och det är höstfärger runt omkring denna ståtliga byggnad. Jag har några sekunder på mig då 6:ans linje går ovanför marken. Då gäller det att inte vara försjunken i iPhonen eller något annat.

Men som med så mycket annat under denna Parisvistelse är det "mixed feelings". Jag är på väg till sjukhuset för att träffa Agnes, min psykolog (Dr Lang mailade tyvärr förhinder i natt). Agnes är en underbar kvinna och det ska bli härligt att träffa henne men inte att återse sjukhuset... Hua. Ångest.
Fy, på det stället har jag haft mina allra värsta upplevelser. Jag är kanske lite knäpp som åker dit, men samtidigt vill jag ju så gärna träffa de personerna som gjorde ALLT för mig under tiden där. Som sagt, mer blandade känslor än så här kan det kanske inte bli.
Jag gör väl som jag brukar. Försöker fokusera på det positiva.
Det kommer säkerligen att falla ett par tårar, men det ska nog gå den här gången också.

09.15.
Sitter på Metron.
Småler åt att jag på ett vis njuter av det. Jag gillar nämligen doften i Metron. Inte så att det luktar gott gott, parfymgott, men det luktar Parisgott. Det finns inget annat som luktar som Metron i Paris.

Snart åker jag förbi Eiffeltornet. Det kommer att vara en underbar syn, solen skiner och det är höstfärger runt omkring denna ståtliga byggnad. Jag har några sekunder på mig då 6:ans linje går ovanför marken. Då gäller det att inte vara försjunken i iPhonen eller något annat.

Men som med så mycket annat under denna Parisvistelse är det "mixed feelings". Jag är på väg till sjukhuset för att träffa Agnes, min psykolog (Dr Lang mailade tyvärr förhinder i natt). Agnes är en underbar kvinna och det ska bli härligt att träffa henne men inte att återse sjukhuset... Hua. Ångest.
Fy, på det stället har jag haft mina allra värsta upplevelser. Jag är kanske lite knäpp som åker dit, men samtidigt vill jag ju så gärna träffa de personerna som gjorde ALLT för mig under tiden där. Som sagt, mer blandade känslor än så här kan det kanske inte bli.
Jag gör väl som jag brukar. Försöker fokusera på det positiva.
Det kommer säkerligen att falla ett par tårar, men det ska nog gå den här gången också.

Har precis varit på en söndagspromenad. Inte vilken promenad som helst utan en på lätt minerade gator. Gator jag gått på måååånga gånger förut. Att promenera själv är både skönt och jobbigt. Ett litet andrum men också helt utan någon som kan skingra tankarna och känslorna när de kommer. Och som de kom. Jag kände mig lycklig. Överväldigad. Piggare än förut. Nostalgisk. Arg. Ledsen. Och mycket mer, som är svårt att beskriva. Tur att brillorna var på. "Bakom mina solglasögon kan jag va mig själv..."

...och vi har inte ens varit här ett dygn!
God middag igår kväll. Fin vuxentid när barnen somnat. Hela tjejligan i sängen på morgonmys. Frukost i världsklass med baguetter och croissanter. Shopping och tjejtid i välkända kvarter. Vinlunch på finaste italienska restaurangen.
Åh vad jag älskar att vara här.

Och nu ska vi bara njuta...!

Mot Paris!
Lilla älsklingen börjar resan med en tupplur, verkar förståndigt.
Åh, tänk att vi snart är tillbaka...