I postlådan idag

... låg en ganska utförlig beskrivning av året som gått... Jag har gjort beställning av bloggen igen! 440 sidor fyllt av händelser, känslor och bilder. Det är faktiskt helt fantastisk läsning. Och vilka minnen i framtiden.
Ni som bloggar, jag kan verkligen rekommendera Blogg till bok.


En anledning att fira

Jag gillar siffror. Jag har alltid haft lätt att komma ihåg sifferkombinationer och datum. Det är roligt att kunna fira och uppvakta på speciella dagar tycker jag.

I vår familj har vi förutom våra födelsedagar haft 10:an som en firarsiffra. Jag och Daniel träffades nämligen första gången den 10 maj och blev sedermera "ihop" den 10 juli 😊. Det har således firats en del 10:or. Jag känner dock att den där 10:an nu får maka lite på sig för nu har nämligen 29:an kommit in i vårt liv! Dagen vi gifte oss. Tatatataaaa, idag har vi varit gifta i 2 månader. Så underbart ❤.

Jag kan dock meddela att jag fortfarande blir fnissig och lite förvirrad när jag ska presentera mig med mitt nya efternamn och namnteckningen känns inte helt naturlig... 😝 Dock har jag som ni ser fått ett nytt körkort! Och inte kan det väl vara en slump att det dessutom är utfärdat på Almas födelsedag...?! Åh, visst är det väl härligt med siffror?


Rättvist

Någon slags fördel ska man väl ändå få ha när man har en vardag fyllt med sådant som jag behöver utstå?
Idag kände jag en tydligt 😊.
Att kunna åka ner till Vikens Hamnkrog, när termometern stod på 22 grader, och njuta av en superb lunch utomhus tillsammans med lillasyster ❤. Rättvist var ordet!




Ninnaninnaninnana...

En del av er känner kanske till min stora kärlek till Arne Dahl. Den utvecklade sig i graviditeten när man ju hade hutlöst med tid (tyckte man inte direkt då men inser nu!) och kunde plöja de 8-9 första böckerna, men har egentligen varit konstant sen dess, om än inte lika intensiv. I maj kom nr 13, nr 3 i en planerad kvartett, och jag har verkligen läst den med andakt i sommar. Vilken fantastisk författare han är! Problemet är nu bara att den där planerade 4an inte verkar komma förrän nästa år...!

OK, problem är till för att lösas. Jag provar någon annan som ska vara känd för att ha ett bra språk och en spännande och intelligent story. Jag provar "den där Kepler". Oj oj oj. Han har då inte gjort mig besviken. Har precis avslutat Eldvittnet och nu vill jag bara rusa till bokhandeln! Fast jag vet inte om jag vågar... Hua vad läskiga hans böcker är! Men om ni har tryggt sällskap (Daniel är borta ett par dagar) och är sugna på några riktigt bra böcker så slå till.
Voila, det var dagens boktips.


Tacka vet jag Melodikrysset

Det är ju allmänt vedertaget att lösa Melodikrysset är den absolut bästa lördagsunderhållningen, det vet vi ju, men när de dessutom har den goda smaken att spela "Gabriellas sång", ja, då kan man ju inte annat än känna lyckokänslor.
Påminner ju så klart om några av de bästa steg jag tagit i mitt liv... "Jag vill känna att jag lever..."


Gulligt ❤

Det är inte bara jag som tycker att det är mysigt att Clara är här. Moster är omåttligt populär hos lilla loppan också.
Från dagis fick vi idag höra att det hade lekts "mamma, pappa, barn" och då hade lilla fröken bestämt uttryckt "då vill jag vara moster". Gulligt tyckte jag ❤.




Dagens plus och minus

På plussidan har vi ju som vanligt Almas kärlek som hon likt sin vana trogen inte heller snålade med imorse. Sen har vi även Claras närvaro - så mysigt med sällskap och hjälp. Ett kärt återseende i förmiddags stod även Åsa för, jag önskar bara att jag hade träffat henne på en annan plats i världen än på onkologen...

Ni anar kanske var vi har dagens minus. Ja, start igen med cellgift. Bu. Tur att man är ganska bra på att fokusera på det positiva här i livet...


Ute på andra sidan

Jag har tagit mig igenom tunneln (i dubbel bemärkelse) ännu en gång. Har överlevt både röntgen och väntan på svaren. Och vet ni, trots att jag nu för första gången på 14 månader varit utan cellgift, så är bilderna oförändrade. Ingenting har hänt. Metastaserna sover fortfarande. Jag kan knappt förstå att det är sant själv.
Andetagen är lättare att ta igen men jag är sliten. Smärta och all anspänning knäcker mig. Jag längtar efter bättre tider. Måtte de komma snart.

Idag bjuder jag på ännu en bild från bröllopet. Kärleken övervinner allt, det tror vi ju på.


Älskade lilla Alma

"Mamma, Alma tycker om födelsedag".
Det var vad hon sa till mig igår kväll. Bästa betyget från lilla loppan och mamman blev som vanligt varm i hjärtat. Inget är viktigare än att hon har det bra ❤.


Pappas lilla hjälpreda

En sådan här "start på arbetsdagen" unnar man ju alla. Att världens gulligaste bär ut arbetsväskan åt en.
Finaste lilla Alma, jag tror din pappa körde mot jobbet med ett leende på läpparna, trots allt.


I väntan på...

... att ridskolan ska starta sin verksamhet så har "Sammy" flyttat in här på Nymbergs väg. Han är väldigt tålig den där Sammy, står ut med mycket "galoppande" och inte minst så ska han ju bära både mamman och lilla ryttarinnan 😍.
Tänk att även den värsta dagen kan innehålla ljusglimtar. Den här tar jag med mig in i tunneln i eftermiddag.


1 dag på förskolan

Sen var febern ett faktum.
Jag vill inte tro på att det ska vara så jäkligt men faktum är ju ändå att hon varit kärnfrisk hela sommaren...
Trist, och som vanligt dålig timing, är det i alla fall.
Krya på sig lilla älsklingen, om inte annat är det ju stundande STOR dag på fredag ❤.


Vi laddar batterierna

Det är tuffa tag nu. Röntgen på onsdag och stundande utvärdering av 3 månader utan behandling. Ångest i ren form. Jag försöker hitta tillfällen att ladda batterierna, men det är inte så lätt. Kanske ska jag prova Almas taktik...? Efter en första dag på dagis kryper hon upp i soffan med iPaden och kollar Allsång på Skansen. Förra veckans program var tydligen en riktig höjdare för det har vi hört många gånger nu... ❤


Så bra. Så jäkla bra.

Alma sover och vi kollar gårdagens Coldplay-konsert. Chris Martin är bara så jäkla bra. Dessutom framkallar det underbara minnen från konserten i Paris och inte minst uttåget från kyrkan till "Viva la vida" ❤. En härlig söndagsstund.


För 30 år sen

... skulle jag tro att jag skrev mitt namn i denna bok som jag tyckte så mycket om. Jag verkligen MINNS när vi läste den. Nu läser jag den för min egen dotter. Åh vad det känns härligt.


När katten är borta...

... dansar råttorna på bordet brukar man ju säga.
Jag kan idag bjuda er på en uppdaterad variant av detta klassiska ordspråk, från vårt liv.
"När dottern är på djurpark, gör mamman så lite som möjligt".

Resultat: Båda får en fin dag.
Tack Marita och Tage för vad ni gjorde för oss idag, oj vad vi gillar er! ❤


Skam den som ger sig

Jag hade en minst sagt tuff morgon men skam den som ger sig, nu är jag och Alma på stranden. Det är verkligen helt underbart här... Nu hoppas vi bara att Daniel kommer hem snabbt!


Kul på hemmaplan

Daniel har åkt till Hindås för att vara med på Morgan och Annies sommarfest idag. Jag är tyvärr inte riktigt i form för att göra det samma så jag är kvar här hemma med lilla älsklingen. Som tur är är det Barnens Dag här i Höganäs idag så vi kan roa oss ändå!


Ett kärt återseende

Sitter här med en härlig känsla i magen efter en väldigt fin dag. Vi har haft "finbesök" från London, fast egentligen vill jag skriva Paris. Familjen Bourgoin har tagit sig tid att komma och hälsa på oss och vi är så otroligt glada för det. De är inte bara härliga människor som delar mycket energi, nej de påminner mig också om mitt älskade Paris (och ja, jag har glömt det jag inte gillade! 😝). De har delat många av mina upplevelser, även de mindre roliga, och det är härligt att prata om allt gammalt igen, ja nytt med för den delen. Jag känner att detta gör vår vänskap speciell. Jag tror och hoppas ni alla har någon ni känner likadant för, det är en fin känsla.
Tack Lotta, Laurent, Victor och Minna ❤.


RSS 2.0