Detvarhemsktvaddetblevhektiskt. Phu.
Vaknar med ett katastrofalt öga. Kämpa kämpa, snart verkar värktabletterna. Ringer vårdcentralen och Alma får läkartid. Daniel vabbar och tar henne dit, jag röjer morgonkaoset. En dusch i lugn och ro. Pustar. Åker till huset och kollar status. En del har hänt men så är också allt mycket skitigare och rörigare igen. Kommer vi kunna flytta in till helgen?!? Åker till Babyproffsen och handlar nya nappar till Alma. Febern har skördat en del, hon tuggar hysteriskt i feberfrossan. Ringer ögonkliniken och möts ständigt av "det är många som ringer nu, vänligen återkom senare". Suck. Klockan är nu 11.30 och jag får tack och lov ventilera lite hos min psykolog. Pust. 13.00 cellgiftsbehandling. 14.15 färdig men vrålhungrig, inte hunnit äta! Till Väla för att äta och göra ärenden. Fars Dag på söndag tydligen... Fixar även bredband till huset. Till Apoteket, ny medicin till ögat. Tillbaka till Höganäs, lämna glasögon jag haft på prov. Till sist kommer jag till Mölle vid halv 6 och få kramas med mina älsklingar, bästa på hela dagen... Nu ligger jag i soffan och är ganska matt i pälsen. Om det är någon som har lust att ta några sådana här dagar för mig så har jag en hög som behövs bli avklarade. Inte? Tänkte nog det. De är inga jag rekommenderar faktiskt. Phu. Måtte det bli lite lättare snart...
Hej vännen!!
Det är mycket som händer i ditt liv nu. Flytt, resa, att vara mamma, och försöka ta hand om dig själv...
För mig är du flytt Anna. Tre gånger hjälpte jag dig flytta och jag glömmer aldrig ditt band med NE som var tunga som bly. Är de fortfarande med??
Vad fint ni får hemma i huset. Visst är det en fantastisk känsla att flytta in i sitt alldeles egna hus.
Alma verkar ju vara världens solstråle, precis som sin mamma. Hon är så lik dig...kan tänka mig att du såg precis ut så när du var liten. Det är fantastiskt att vara mamma. Det bästa man har är sina barn.
Du kämpar vidare och jag tänker ofta på dig. Du är den mest målmedvetna person jag någonsin träffat och för mig finns inget annat än att du ska ta dig igenom det här.
Styrkekramar från oss i Rockneby.
När jag läser det du landar jag på jorden med ett brak. Vad gör det att mina barn trilskas på morgonen och inte städar rummet på kvällen osv? Vad spelar tjafs egentligen för roll? Det du skriver ger mig perspektiv och för det ska du ha tack.
Du är fantastisk Anna för du kan, mitt i det fruktansvärt jobbigt du kämpar mot, vara glad, klurig och, främst, så kärleksfull mot din Daniel och din Alma.
Allt gott jag kan komma på och alla goda tankar jag kan tänka skickar jag till dig. Kram från Ulrika (och Martin och Wilfred och Anna och Gustav)
