En rapport från morgonen
09.15.
Sitter på Metron.
Småler åt att jag på ett vis njuter av det. Jag gillar nämligen doften i Metron. Inte så att det luktar gott gott, parfymgott, men det luktar Parisgott. Det finns inget annat som luktar som Metron i Paris.
Snart åker jag förbi Eiffeltornet. Det kommer att vara en underbar syn, solen skiner och det är höstfärger runt omkring denna ståtliga byggnad. Jag har några sekunder på mig då 6:ans linje går ovanför marken. Då gäller det att inte vara försjunken i iPhonen eller något annat.
Men som med så mycket annat under denna Parisvistelse är det "mixed feelings". Jag är på väg till sjukhuset för att träffa Agnes, min psykolog (Dr Lang mailade tyvärr förhinder i natt). Agnes är en underbar kvinna och det ska bli härligt att träffa henne men inte att återse sjukhuset... Hua. Ångest.
Fy, på det stället har jag haft mina allra värsta upplevelser. Jag är kanske lite knäpp som åker dit, men samtidigt vill jag ju så gärna träffa de personerna som gjorde ALLT för mig under tiden där. Som sagt, mer blandade känslor än så här kan det kanske inte bli.
Jag gör väl som jag brukar. Försöker fokusera på det positiva.
Det kommer säkerligen att falla ett par tårar, men det ska nog gå den här gången också.
