Jag har haft en ganska bra dag idag.
I och för sig startade den redan klockan 05.30 men eftersom jag vaknade då i princip utan smärtor hade jag faktiskt inget emot att gå upp. det hela resulteradae dessutom i att morgonen blev lugn och vi hann med allt som måste göras (diskutera hur mycket frukost som ska ätas, om man ska klä av och på sig, om man ska borsta tänderna, om man inte kan titta lite till på Madicken, om man ska ha jacka eller fleece på sig, ja, ni vet, några av livets viktiga frågor liksom). Det har varit lite ledsamt på dagis ett par dagar så det kändes också skönt att kunna stanna en extra stund då jag inte behövde vara på sjukhuset förrän 09.45.
Man konstaterade häromdagen att jag har risigt HB-värde och som tur var kunde jag få en blodtransfusion idag. Då är det bara att parkera sig i 2,5 h och slappna av och roa sig med iPhonen eller något annat. Efter detta fick jag väl behövlig behandling av min sjukgymnast (för smärtorna). När jag rullade från sjukhuset vid 13.30 kände jag mig rejält mör och tokhungrig eftersom jag inte ätit något än... Det blev ett stopp på Sibylla (jag kan faktiskt äta hamburgare igen! :-)) och sen raka vägen hem för att däcka i sängen... Så trött! (Både transfusionen och behandlingen tenderar att ta ganska mycket kraft)
Kafffe och mina smärtstillande tabletter var ett måste när jag vaknade vid 15.40 och visste jag skulle hämta Alma vid 16. En något seg start kan man säga men så plötsligt händer det! :-)
Smärtan avtar allt mer, man möts av en sedvanlig bamsekram av en överlycklig tjej. Vi åker till ICA och storhandlar och fyller en hel kundvagn och skrattar och busar mest hela tiden. När vi kommer hem packar jag upp, kör en tvättmaskin, leker lite med Alma, lagar mat, äter, kollar Madicken, hänger tvätt och fixar lite allt möjligt. Ni vet, egentligen inget märkvärdigt alls men för mig är det så SJUKT HÄRLIGT. Det är faktiskt nästintill obeskrivligt att säga hur bra jag mår när jag inte har ont. Det är oerhört ledsamt i och för sig när man inser hur ont jag nästan jämt har eftersom jag reagerar såhär när jag inte har det, men ändå. Vilken fantastisk kväll vi har haft jag ch Alma. Inte ens det faktum att Daniel reser kändes särskilt jobbigt.
När jag bad Alma gå och välja vilken bok vi skulle läsa innan hon skulle somna sa hon plötsligt "jag vill sova i din säng mamma". Skulle inte tro att jag sa nej till det idag va? Nej ni, mina vänner, nu ska jag alldeles strax stänga ned den här datorn och krypa ner brevid det underbaraste som finns på denna jord. Och bara njuta. För fy tusan vad det är härligt.
Jag vill absolut inte vara någon som står med pekpinnar och talar om för andra hur ni ska leva era liv. Men ibland känner jag ändå att jag hoppas att ni tänker på hur bra ni har det i olika situationer (oavsett sjukdomar, problem eller vad den kan vara). Jag bllir själv ganska provocerad när folk säger "njut" titt som tätt, men om jag säger, ta inget för givet då? Är det bättre? Tänker man på hur bra man faktiskt har det då? Jag ville egentligen bara säga att livet faktiskt var härligt idag. Mot alla jävla odds. Det var min mycket spotana tanke.
Tusen tack till er ALLA som läser och alla som kommenterar.
Det ger mig så mycket glädje, energi och kämpaglöd.
Och det behövs i det härkriget, det kan jag lova.
KRAM på er!
