Lite väl snabb på tangenterna...
...eller hur ska jag uttrycka mig...
Jag har förvisso överlevt men sedan i måndags natt har jag varit riktigt dålig.
Min kropp har protesterat mot något ingen läkare tycks förstå men symtomen har inte varit snälla kan jag berätta. Så dålig som jag var i tisdags var jag inte ens när jag fick det värsta cellgiftet i Frankrike.
Har nu repat mig något men är framför allt fortfarande väldigt svullen i ansiktet och har en ordentlig infektion jag får behandling för. Detta känns om möjligt ännu mer trist eftersom jag på sistone känt mig så bra. Men men, jag bryter ihop, och kommer igen. Som vanligt. Skam den som ger sig.
Istället för ytterligare en skräckbild (snälla kommentarer ni ger mig ändå! ❤) så får Alma som vanligt stå för motivet. Fler än jag som har svårt att få hem sitt barn från dagis...? Ska bara busa färdigt först. Typ. 😁
Tänker på dig, tufft att det inte vill ge med sig utan nya saker dyker upp.Kram
