Första dagislämningen i tårar
Alma har ju egentligen gillat dagis från första stund och de gånger som hon haft lite tufft vid lämning är lätträknade. Jag känner mig också väldigt trygg i hur bra hon har det där och har faktiskt aldrig tyckt det varit jobbigt att lämna även om hon varit lite ledsen. Idag var det dock lite annat...
Idag var det omöjligt att hålla tårarna tillbaka när jag höll fast henne lite extra länge och talade om för henne att jag älskar henne mest av allt. På vägen hem grät jag ögonen ur mig.
Semester ska ju så klart bli helt underbart men just nu känns 6 dagar utan mina älsklingar bara så fruktansvärt tungt. Bu.
Kommentarer
Trackback
