familjenkenneastrom.blogg.se

Innan jag fick barn har jag alltid skämtat, med en hel del allvar, om att mitt barn ska minsann inte hålla på med hästar. Morfar har "hotat" med att köpa en ponny och jag har kontrat med att då ska jag ha total ansvarsfrihet. I ärlighetens namn tycker jag, nu när man har distans till det, att livet med hästar tvingar en till mer begränsningar än vad jag vill ha.

Så, till rubriken. Vad hände? För verkligen. Vad hände? Varför är jag löjligt engagerad i Almas hästintresse? Stolt som en tupp för att hon travade idag? Förste organisatör för att hon ska få till en tur till häst? Herregud, hur ska detta sluta?!?