Tuffa tag
Idag kan jag summera ännu en dag fylld av lite större utmaningar än man ibland kan önska sig, men så klart också fylld av massa godbitar! Vi tar de tuffa bitarna först...
Många av er vet att jag haft ruggiga problem med mitt öga på sistone. Idag var det äntligen dags för operation i Lund. Man gick ner med en sond i min blockerade tårkanal och lämnade där kvar en silikonslang som under 6 mån ska förhindra att kanalen växer ihop igen. Låter detta som en mysig start på dagen? Det kan jag meddela att det finns många saker jag hellre gör måndag morgon kl 08. Hua. Bara delvis bedövad sprattlade jag ganska bra där på operationsbordet. Operationen var i alla fall lyckad, trots att oddsen innan faktiskt var lite risiga, så nu hoppas vi att den ska göra nytta också.
När jag kom hem placerade jag mig framför datorn för att ta tjuren vid hornen, ganska milt uttryckt. Jag har under en längre tid funderat en del på ett brev jag vill skriva till Alma. Båda mina psykologer har även dem tagit upp detta som något jag borde göra. INTE pga att jag är sjuk utan pga att det är NU jag minns en hel del saker som jag så småningom kommer att glömma. Saker som en dag kommer att vara underbara för Alma att känna till. De har båda sagt att sådana här brev borde alla skriva. Jag håller med, visst hade det varit fantastiskt att veta hur ens föräldrar tänkte i början av ens liv? Saken är den att jag haft världens ångest inför det här brevet. Det har känts som ett "hej då brev" och prova att skriva ett sådant brev till det käraste ni har så kan ni nog förstå lite grand... Men så idag kände jag ändå att nu klarar jag det!
Jag har således skrivit mig igenom, och delvis återupplevt, min lycka att bli gravid, 9 månaders graviditet, en fantastisk förlossning och glimtar från de senaste 2 årens vardag. Jag har skrivit om hur mycket jag älskar att vara hennes mamma, vilken förälder jag vill vara till henne och hur stolt jag är över henne. Ni förstår säkert att en del tårar föll... Jag försöker stärka mig själv med att tänka att jag ska ge det här till henne när hon förhoppningsvis blir gravid en dag. Blir hon det inte innan hon är 45 får hon det då ändå! Phu, det var verkligen tufft att skriva detta men det känns ändå bra att ha påbörjat detta.
Ljusglimtarna då?
Inte helt förvånande står Alma för de jag tänker nämna här. Den blicken fylld av kärlek och bamsekramen man får när man hämtar henne på förskolan❤. När hon utbrister "Där satt den" när hon pusslat färdigt 😊. När hon berättar för mormor att vi hade söndagsmys igår och måndagsmys idag 😍. När, ja, den här listan skulle kunna göras väldigt lång. Som tur är. För då går man ju ändå och lägger sig med ett leende på läpparna även om det idag varit lite tuffa tag.
Kram på er alla,
Anna
Oj, vilka tuffa dagar du går igenom. Hoppas att ingreppet ska göra, så att ditt öga inte rinner så mycket.
Vilken tur att Alma finns hos er och sprider den glädje som ni behöver.
Ett brev till sina minsta, som nedskrivs medan de är små, kan bli en underbar läsning för barnet när det är äldre . Det hade varit gott för oss alla. Vi glömmer oftast att berätta hur viktiga vi är för varandra.
