familjenkenneastrom.blogg.se

Ordföljden "att bli sedd" var länge något jag helt associerade till mitt yrke. Otaliga texter har skrivits om att alla barn och ungdomar ska bli "sedda och bekräftade" och många gånger har jag varit frustrerad i min yrkesroll inför denna ibland mycket svåra uppgift.

När Alma föddes har ordföljden fått ytterligare en aspekt. När jag tänker på mitt föräldraskap så är detta något som känns självklart och väldigt viktigt för mig. Hon ska känna sig sedd och bli bekräftad. Oftast vill och kan jag uppmuntra henne men ibland måste jag också tillrättavisa.

På senare tid har jag haft anledning till att reflektera kring mitt eget behov av att bli sedd och bekräftad. Den här bloggen till exempel, är den ett forum för detta? När jag analyserar mig själv så tycker jag inte att mitt bekräftelsebehov är ovanligt stort. Jag är trygg i det mesta jag gör och säger och behöver inte andras tyckande hela tiden. Men visst är det ändå skönt med viss bekräftelse? Jag skulle vilja säga att det handlar mest om att bli sedd. För det känns så fint när någon märker vad man gjort eller att något noterar att man har en dålig dag, till exempel.

Imorse fick jag en sådan underbar kommentar som gjorde mig så själaglad.
"När jag blir mamma skulle jag vilja vara en sådan mamma som du".
Jag blev så glad och stolt och till viss del lättad också. Jag vill ju så klart vara den allra bästa mamman för Alma och jag har både en medveten och omedveten strategi för detta, men gudarna ska veta att det inte är lätt alltid.

Dagens kommentar fick mig att känna mig sedd. Vi har inte känt varandra så länge men hon har ändå uppfattat mina "mammaegenskaper" (i alla fall de positiva!). Om du läser det här J ska du veta att du verkligen gjorde mig glad.