familjenkenneastrom.blogg.se -

Förklaringen?

Bloggtystnaden kan återigen bara tolkas på ett sätt.

Jag har haft en alldeles fruktansvärd tid och har varken kunnat eller velat skriva om den.

Nu känns jag att jag i alla falla ska försöka förklara vad man tror har hänt.

Jag gjorde ju magnetröntgen i tisdags, framför allt för att försöka hitta anledning till all min smärta. Alla inblandade doktorer och även jag själv var egentligen ganska övertygade om att den inte kunde bero på min cancer utan på någonting annat. Till slut var det i alla fall någon envis som fick igenom en magnetröntgen.

I onsdags satt vi på nålar men inget väntat resultat kom och även på torsdagen så var det inte klart. På eftermiddagen kom min psykolog och en teamläkare hem till mig på eftermiddagen med ett ganska kortfattat utlåtande. Dock tillräckligt långt för att jag skulle förstå att metastaserna nu växte i min kropp igen och var orsaken till min smärta. Svaret lämnade som sagt så mycket utrymme för tolkningar så att jag trodde att nu var det verkligen slutet vi närmade oss. Ni kan säkert i alla fall gissa hur det kändes att ringa Daniel och berätta detta och veta att jag skulle få em Alma om en halvtimme…. Man vill bara försvinna från jorden och slippa utsätta dem för all den här ångesten.

Mitt hopp stod till att få tag på min "ordinarie" onkolog för att få henne att verkligen förklara hur det stod till. Jag lyckades med lite hjälp i alla fall få ett löfte om att hon skulle ringa mig följande förmiddag. Jag kan nästan inte förstå hur jag lyckades överleva fram tills dess men jag fick ju så klart ta en del mediciner till hjälp.

När hon sen ringer mig på fredagslunchen verkar det som det faktiskt inte är fullt så illa. Jag kommer att behöva ny punkstrålning mot två kotor i ryggen som jag även fick strålning mot i Paris 2012, men denna gång inte lika stor dos. Jag ska således nu from onsdag få 5 doser strålning i Lund. Det är läskigt för man vet inte direkt biverkningarna men jag hoppas ju så klart på att de inte ska bli för jobbiga. Sen har jag en väldigt läskig sk PET-scan (tycker jag i alla fall) på fredag där man mäter aktivitet/ämnesomsättning i alla delar av kroppen och man kan således se om någonting har spridit sig…. Jag ÄR modig och stark och VILL veta sanningen för att kunna behandla och kriga, men man är så fruktansvärd rädd ska ni veta.

Jag värderar ju så klart mitt eget liv högt och vill ju inget hellre än att leva men det som smärtar mig allra mest i mörka stunder är att Alma förtjänar att ha en mamma. En mamma som finns med henne hela livet i alla jobbiga och härliga stunder, som kan göra pippiflätor när hon vill det, följa med till stallet och hålla handen första dagen i skolan (om det inte är för pinsamt). I natt har det varit jobbigt och jag har varit ledsen flera gånger (Ibland är det faktiskt lättare att vara ledsen på natten för då behöver jag inte tänka att jag oroar Daniel eller Alma) men när jag inte kunde sova vid 05 och jag hörde Alma ropa från sin säng gick jag in och la mig vid henne. Hon ville bara ha nappen och snutten och lite sällskap skulle jag tro för hon verkade nöjd med att jag bara låg där. En av hennes nallar blev ganska våt av mina tårar men jag tror inte hon märkte något mer än att jag låg där och höll om henne. Vid strax efter 06 vaknade hon och det första hon säger är "Mamma, vad är det för dag idag? Ska vi rida?" Nej älskling det är ju måndag, vi rider på söndagar. Då sjunger hon Imse vimse spindel för mig två gånger istället. Sen vill hon gå ut och ligga i soffan och "lyssna på den bra låten på TVn". Det betyder kolla Aviciis "Wake me up" på You Tube.. Klart vi gör det. Efter det blir det ett avsnitt Dora innan i alla fall jag börjar inse att det kommer att bli tight att komma till dagis i tid idag.

Underbara dotter. Jag vill göra detta med dig varje dag i ditt liv, eller i alla fall tills du tröttnar (och kanske några dagar till). Och jag kommer att kämpa för att det ska bli så. Nu väntar tuffa veckor men jag är också tuff, även om tårarna strömmar nu. Jag vet att ni gör det, men tänk på mig och håll extra tummar för nu behövs lite tur också. Förhoppningsvis är jag snart smärtfri och lite tryggare i att de har fått stopp på det där skiten som växer i min kropp.

Jag kan säga på en gång att jag har inte mycket ork till att prata i telefon eller svara på meddelande, det blir när det blir. Daniel och Alma har mitt fulla fokus och det är också där jag lägger all min energi. Det betyder inte att jag är oerhört tacksam för ert stöd. Men nu vet ni i alla fall lite hur det ligger till.

Kram, Anna

2013-10-21 @ 15:31:38 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Unni

Kära Anna vad tråkigt men vad bra att du låg på om MR'n. Jag ska hålla allafingrar och tår att det går bra med PET Scanen. Hoppas att smärtan i ryggen blir bra efter strålningen. Stor kram starka kämpe

2013-10-21 @ 17:04:28

Postat av: Emma S

Åh Anna, det känns som om alla ord jag kommer att tänka på inte räcker till för att förklara vad jag vill skriva. Tankar, kramar, hårt knutna fingrar och tår - vad som helst som kan tänkas hjälpa till på vägen.
Du är helt fantastisk, kom ihåg det!!
<3 kramar i tusental till dig

2013-10-21 @ 18:04:24

Postat av: Mcgudinna

Du fixar detta. Du är en kämpe. Jag tror på dig! Vi kämpar tillsammans!

2013-10-21 @ 19:54:22

Postat av: Kerstin Sjöblom

Anna, vad du kämpar, det ska snart visa sig att det hjälper att kämpa. Förstår att allt fokus är på de dina, vi finns i bakgrunden och håller alla fingrar och önskar med hela vård hjärta att allt ska bli bra snart. Pussar och kramar till er alla tre.

2013-10-21 @ 20:32:10

Postat av: Mille

Älskade vän! Det finns inga ord som kan dämpa din smärta men jag hoppas att våra tummar kan göra susen. Jag tänker på dig varje vaken minut och önskar att det snart vänder. Inte visste vi att "Livet är en strid" hade den här innebörden när Tomas predikade det för oss i stallet! Men även detta ska vi fixa! Nu kämpar vi tillsammans. Puss min älskade vän ❤️❤️😘

2013-10-21 @ 20:47:04

Postat av: Petra

Finaste Anna! Nu är det jag som gråter. Som de andra skriver så finns det inga ord som kan lindra det du går igenom men du ska veta att du finns i mina tankar ofta. Hämta kraft och energi hos Alma och Daniel! Du är stark Anna!!!
Styrkekramar till dig!!!

2013-10-21 @ 22:21:12

Postat av: Anna

Håller tummarna för dig så hårt jag kan och tårarna rinner när jag läser vad du skrivit. Fortsätt kämpa för du klarar det ännu en gång.
Kram från vår lilla familj i kalmar

2013-10-22 @ 14:01:47

Postat av: Veronica

Jag blir så arg!!! Du förtjänar inte det här!!! Det är många som tänker på dig Anna och bryr sig om dig. Om vi alla hjälps åt att hålla tummarna och tänkea på dig så hoppas vi att det vänder och att du någon gång få leva det liv du fötjänar. Som sagt, hämta din kraft hos Alma och Daniel så fixar du det här. Massor av styrkekramar från Rockneby!!!

2013-10-22 @ 21:19:09

Postat av: Kajsa

Vet du Anna, du är den vackraste och finaste människan. Jag kan bara försöka att förstå din ångest och smärta. Det du gör för Alma är fantastiskt, även fast jag aldrig har träffat Daniel så tänker jag massor på honom också. Du är stark och det är ok att gråta floder. Jag önskar jag kunde ta din ångest så du slipper den. Som Veronica skrev, tillsammans kämpar vi och du är en vinnare. Stor kram

2013-10-23 @ 10:10:28

Postat av: Marina

Kära Anna, jag tänker på dig så ofta och är stolt över att känna dig. Jag beundrar dig så! Du är modig och ger aldrig upp. Jag håller alla tummar inför fredagen och tänker extra hårt på dig då. Om du visste vilken fest vi ska för dig nästa gång du kommer till Paris! Stor kram

2013-10-23 @ 20:16:35

Postat av: carina b

Jag tänker och tänker och tänker bra starka tankar om och till dig. Sänder över kärlek , styrka och värme genom cyberspejs till dig. Anna, kram kram kram kram kram. <3

2013-10-24 @ 12:41:31

Postat av: Maria B

Tårarna rinner utmed mina kinder... Jag tänker på dig, Daniel och Alma mest hela tiden. Stora styrkekramar till dig!!!!

2013-10-24 @ 22:15:39

Postat av: Robert

Anna, du skrev att du behöver en del tur. Som idrottsidiot kan jag inte annat än citera Stenmark. "Ju mer jag tränar desto mer tur har jag". INGEN tränar hårdare än du, turen kommer!!!
Tänker på dig, massor av kramar.

2013-10-25 @ 23:11:29

Trackback