Jag kämpar
Jag kämpar för att vara Almas pigga och glada mamma.
Jag kämpar för att vara den sambon som jag vill att Daniel ska ha.
Jag kämpar för att hålla fasaden uppe för att inte oroa min familj ännu mer.
Jag kämpar för att försöka hålla den där förbannade oron och rädslan borta.
Jag kämpar och krigar mot smärta och den där j-vla tröttheten som aldrig riktigt vill försvinna.
Jag kämpar och fokuserar på bra saker istället för problem.
Idag är jag så fruktansvärt trött på det här kämpandet. Det är inte rättvist. Nu är jag ledsen. Nu får de där tårarna jag helst vill skona min familj från komma.
Jag är ledsen att det här inlägget kanske inte är så kul att läsa, men det är också ärligt och sant. Precis som alla de andra som är mer pigga och glada.
Snart ska jag hämta Alma och då vill jag att tårarna ska vara slut. Men vinden från havet torkar dem faktiskt lite grand och nog för det med sig lite mer energi också. Till att kämpa vidare.
Så bra skrivet, förstår att du kämpar, Anna. Ibland kan det hjälpa att bara få skriva av sig. Du är otrolig som klarar av det så bra som du gör. Din oro och förtvivlan är helt i sin ordning.
Du föreslog att vi skulle ses vid Höganäs saluhall, det gör vi gärna om det kan vara till lite hjälp att skingra tankarna eller om du vill komma hit en dag så bara säg till. Kramar, tänker på dig
Anna du är ingen övermänniska så det är viktigt att få vara liten och svag med allt du har varit, och är, med om. Vi vill gärna få dela dina dalar också. Du måste inte vara så glad inför alla. Vi tycker om dig i alla fall, kramar.
Älskade vän!!!
Kämpa vidare. Men det är ok att gråta och försöka ta en paus i kämpandet ibland (ring mig då, så kämpar jag åt dig medans du pausar). Då har du mer energi till att kämpa vidare efter pausen!
Be strong mama (när vi myntade detta uttryck visste vi inte att det skulle få en sådan betydelse).
Älskar dig! Puss
Åh, Anna! Jag kan inte ens ana vad du går igenom, men jag känner för dig och tänker på dig och hejar på dig. Många, många kramar från Ulrika
Den anonyma ovan var ju en inte så anonym... Det var ju bara jag. Puss
Anna du är fantastisk, det är jätte bra att vara ledsen man kan inte alltid vara stark det orkar man inte.
Du vet att ni alltid är välkommen att rida Mumin!!
Tänker på dig!!
Kramar
Katarina
Nu känns det jobbigt att inte ha dig så nära som förut :( vill iallefall skicka många stora kramar till dig!
Vi längtar tills ni kommer!
åh Anna. Kram, gråt på bara. Jag hejar på dig. Kram
